Flytt
Jahapp, nu har jag ännu en gång startat en ny blogg.
HÄR hittar ni den!
höjdrädd bara för att jag är kort?
Idag under en väldigt konstig kurs med ett lika konstigt namn; PF, höll en grupp från klassen i lektionen. Dagens lektion handlade om fördomar och vi gjorde lättsamma lekar och tävlingar kring ämnet. En lek gick ut på att det fanns ca 30 påståenden (fördomar) om folk , t.ex. "är rädd för hundar" osv, och sedan skulle man skriva ner ett påstående och sätta på varandras ryggar. När leken var slut och vi samlade ihop lapparna blev mina resultat "Spelar golf" "Är höjdrädd" "Har aldrig rökt" "Följer Glee" och "Bloggar". Ett enda stämde och det var att jag bloggar haha. Golf har jag spelat en gång i mitt liv och kommer aldrig göra igen, helt sjukt tråkigt. Höjdrädd är jag verkligen inte, undrar om folk tror att man är höjdrädd bara för att jag är kort och liten? Rökt har jag tyvärr gjort f. Glee har jag sett ett par avsnitt från men skulle aldrig följa den serien. Tycker det var kul att se vilka förutfattade meningar (för fördomar känns lite fel att säga) folk har om en när de inte känner en så bra. Och vilket intryckt och vilken bild av mig själv jag måste ha gett. Jag menar, om människor jag känner skulle ha suttit lappar på min rygg skulle det ha stått något helt annat. Intressant var det, minst sagt. Kan dock fortfarande inte släppa att folk tror att jag är höjdrädd...
Okej, hoppas ingen googlar min blogg om dom kommer ihåg att jag sa att "det har hänt att jag bloggar"....
Och så börjar julhetsen...
Ska jag vara helt ärlig har jag nog aldrig tyckt om julen. Visst, när jag var yngre och fortfarande tyckte om snön, Kalle Anka och trodde på tomten. Men det minns jag inte ens. Jag har aldrig tyckt om julmaten man måste tycka i sig i hela två veckor för att någon släkting lagat alldeles för mycket. Jag tycker inte om hetsen att köpa julkklappar, julskyltningen på stan, i tunnelbanan, överallt. I år ogillar jag julen extra mycket. Julen handlar för många om att spendera den tillsammans med familj. Jag har tills nu tänkt att det inte går att fira jul utan familjen, att fira den med vänner vore ju knäppt. Tills nu. Jag kallar inte det jag har nu för en familj. Låter kanske hårt men det är så jag ser det. I år slog det mig att varenda jul fram till att jag själv får barn och familj (om kanske man ska säga), kommer bli en plågsam upplevelse. Jag kommer att få all julglädje upptryckt rätt upp i ansiktet och påminnas om att jag måste spendera julen ensam. Eller med en familjemedlem som också är en julhatare (den andra familjemedlemmen tjänar alldeles för bra för att inte jobba på julafton och jag önskar jag var i hennes skor just nu!). Visst, jag kan välja att inte fira julen ensam och åka till de där farföräldrarna och se på hur glada kusiner har sin familj och öppnar de där presenterna jag hade önskat mig men inte fick, och åka hem på en tom buss vid 19-tiden när plågan är över och tycka synd om mig själv. Men det tänker jag inte göra. Om det var accepterat i samhället för en 20-årig tjej att fira julen ensam hade jag glatt bokat en resa till nån stad eller något varmt land ensam och bott på ett hotell för att slippa allt. Men det är det ju inte. Så jag kämpar mig igenom denna jul, låtsas som att det är vilken dag som helst och skänker en tanke på alla dem som inte har någon att fira sin jul med. Och om någon frågar hur och vem jag ska fira julen med tänker jag inte vara ärlig och säga att jag inte tänker fira för att jag inte har någon att fira med. Vilka medlidsamma blickar man skulle få, och sådant klarar jag inte av. Istället tänker jag säga "Jag är ett Jehovas vittne, vi firar inte jul". Folk kommer inte veta vad dem ska säga och därmed är det avklarat.
Ville nog inte komma någonstans med detta deprimerande inlägg, men behövde skriva av mig allt jag tänker på när julreklamer trycks rätt i ansiktet på mig. Nu förstår jag alla som inte har någon. Det är inget fel med att inte fira jul och jag önskar att fler kunde acceptera det. Punkt.
SHM
SHM igår var awesome. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan men kan leva på den länge iallafall. Jag gick med bästa Josse och vi var båda sjukt trötta men dansade som galningar. Hur kan man låta bli?!
hallå
Kul att se att det fortfarande är 2 eller 3 personer som kikar in här i hopp om att jag ska ha skrivit nåt! Bestämde mig nu precis för att jag kanske ska skriva nåt ändå, trots att det här med att blogga inte är min grej. Men vad fan, det är skönt att skriva av sig. Och jag måste bli bättre på att skriva. Så, nu kör jag. Igen. Eller nåt. Tror Emelie blir glad iallafall. Och det är väl alltid trevligt...
Blogga igen?
Har saknat bloggen. Det var ju ett tag sedan nu. Eller, jag tror att jag mer har saknat att blogga. Är fortfarande tveksam till om jag vill blogga på blogg.se eller någon annan plattform, funtar lite på detta alltså...
Nattliga tankar
Jag är för bra på att vara ensam. På att vara nedstämt, skriva texter om det, sitta nedsjunken i mina tankar, åka tunnelbana fram och tillbaka i Stockholms undre värld, lyssna på samma låt om och om igen. Det är ju det jag är bra på. Bli full en fredagskväll, dansa med främlingar, prata högt på tunnelbanan om att män är svin, åka med till nån efterfest i någon förort, åka hem med mascara i hela ansiktet efter att ha delat med sig av sina tårar för nån främling. Jag trodde att det var jag. Nu vet jag inte längre. Nu ska jag tänka på någon annan, oroa mig för någon annan, inte bli för full och inte åka med till någon efterfest och testa hur full man egentligen kan bli. Inte vara nedstämd och inte åka runt i tunnelbanan själv. Försöker hitta fel, det måste finnas en sanning bakom varje skämt, där verkade han irriterad, har han tröttnat ännu? Försöker hitta anledningar till att han ska vilja gå, försöker fortfarande förstå. Försöker se förväg, försöker att bete mig, vill inte vara den som blir lämnad. Kan ju inte vara den som blir lämnad, för det är ju jag som lämnar. Jag är den som inte låter människor komma för nära, stöter bort dem som inkräktar, dem som närmar sig nyckeln till låset. Vägrar bli den som blir sårad igen, vägrar slappna av, låta saker vara, vad menar han nu, nej jag kommer aldrig duga varför tror jag det. Jävla tankar låt mig vara. Borde packa en väska och lämna stan.
back to school
Jobbade sönder på Råsunda igår och avslutade sista dagen på "lovet" med bio med min fina. Nu ska jag snart tillbaka till skolan. Så otaggad, kommer inte ens ihåg hur man åker dit haha. Efter skolan ska jag ut och springa. Har inte rört på mig på två veckor och i princip levt på pasta, min kropp är arg på mig nu.. Men nystart idag alltså, fixa gymkort så snart som möjligt och vara noga med vad jag stoppar i mig. Sista gången jag börjar om såhär.
we are the kids with the hungry hearts
Sova
Tänker sova nu, klockan är bara elva men är så himla uttråkad att jag redan städat hela lägenheten och nu inte vet vad jag ska göra...god natt
inte längre ett trasigt element
Den första april 2012 skrev jag:
Jag är inte och kommer aldrig vara en rolig fredagskväll. Eller en mysig lördagsmorgon. Jag är den där ångestfyllda söndagseftermiddagen eller den där torsdagsmorgonen man bara vill spola över så att det blir fredag. Jag är ett trasigt element en kall januarinatt, bussen som alltid går sönder på morgonen. Mina knän knäcker sig när jag böjer mig ner, jag kan inte föra mig elegant, jag går in i dörrar och snubblar på dörrkanter. Jag kallar mig själv socialt inkapabel, jag flackar med blicken och börjar prata om avföring när jag är obekväm. Jag tror ibland att jag inte bör gå utanför dörren. Men det är den jag är. En ångestfylld söndagseftermiddag.
Det sista jag trodde var att någon skulle falla för den där ångestfyllda söndagseftermiddagen. Aldrig skulle någon skratta åt mina knäckande knän, aldrig skulle någon välja att frysa vid det trasiga elementet istället för det som fungerar. Men sen hände det. Jag tror fortfarande inte att det är sant. Känner mig som en fnittrig flicka. Som en elefant som studsar på rosa moln. Jag vet fortfarande inte hur, men han ser något annat helt annat än en ångestfylld söndagseftermiddag.
.
Gick upp redan vid åtta idag, vet inte varför för har ändå inget att göra men skönt nu att ha hela dagen framför sig. Har sökt lite jobb och ska fortsätta senare. Nu ska jag växla tillbaka mina pengar och åka iväg och kolla lite på kläder. Men bara titta och prova, inget annat haha. Ska bara läsa lite bloggar och sega innan jag sticker iväg...
29
Har haft det toppen på Zakynthos tillsammans med Josse! Dock blev planet försenat med typ 13 timmar på vägen hem men det gjorde inte så mycket. Känns deppigt att vara hemma och tillbaka i verkligheten. Ska spendera dagarna innan skolstarten med att söka fler jobb och planera framtiden, typ. Vill tillbaka till gymmet men träningskortet har gått ut och pengarna flödar inte direkt in...får se om jag kan skrapa ihop lite pengar annars får man väl vänta på bättre tider och träna hemma. Känns redan som att det är höst. Brukar alltid deppa ihop på hösten och under vintern men ska göra mitt bästa för att bara se det positiva och göra roliga saker istället. Vill blogga men känner att den här bloggen har gjort sitt. Kanske ska starta om på en ny bloggplattform och hitta lite motivation. Nu ska jag tillbaka ner i tvättstugan.
I just can't get enough
Hej
Hade visst glömt bort bloggen ett tag. Men livet rullar på. Söker jobb osv. Inte särskilt kul just nu. Men på tisdag åker jag till Grekland med Josse! Ska bli så skönt att komma bort.
Har hållit på och tvättat i några timmar nu. Är skitsur över en blus jag köpte för 299:- för en vecka sedan som blivit skitig av nån vägg eller nåt från när jag var ute. Och det går inte bort. Fan. Blir en jobbig dag imorgon. Har inte hunnit vxäxla pengar, har inga kläder och ingen handduk. Möh.
