Staring at the sink of blood and crushed veneer



Jag vet att det inte är nåt fel på mig, men det finns inget som bevisar motsatsen. Jag försöker bygga upp mitt självförtroende, men det vacklar ständigt. Känner mig så dum som tror att någon ska se mig som något annat än ett objekt. Ibland tänker jag att det är min personlighet det är fel på, men hur skulle jag kunna ändra på den? Jag är den jag är. Det är meningen att människor ska acceptera en som man är, det är ju det alla säger. Jag börjar bara ana att jag är exkluderad från den "regeln"...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0