And, the worst part is there's no-one else to blame
Tiden går, månader har flygit förbi. Jag har gjort allt man kan göra för att glömma, jag har gråtit, jag har ätit, jag har skadat mig själv genom att inte äta, jag har festat, jag har hållt mig upptagen hela tiden, jag har skrivit om hur man går vidare, jag har kysst någon annan, jag har begravt mig i plugg. Jag har trott att det fungerat och att jag glömt. Så fel jag hade. Så fort jag hörde hans namn och att han tänkt på mig var jag som tillbaka på ruta ett. Det gör ont i magen när jag tänker på honom och en del av mig sitter och hoppas att mobilen ska blinka till och att hans namn ska dyka upp på skärmen. Så patetiskt. Jag kunde kanske lura andra, men den jag lurade mest var mig själv. Hatar mig själv i det här läget. Och hatar att min hjärna säger en sak, men mitt hjärta något helt annat.
Kommentarer
Postat av: sandra
läs mitt inlägg om hur jag kände mig, så som du känner dig just nu: http://metrobloggen.se/niotillfem/om_att_gora_slut_med_nagon/
Trackback
