smiling but we're close to tears
Jag är inte och kommer aldrig vara en rolig fredagskväll. Eller en mysig lördagsmorgon. Jag är den där ångestfyllda söndagseftermiddagen eller den där torsdagsmorgonen man bara vill spola över så att det blir fredag. Jag är ett trasigt element en kall januarinatt, bussen som alltid går sönder på morgonen. Mina knän knäcker sig när jag böjer mig ner, jag kan inte föra mig elegant, jag går in i dörrar oh snubblar på dörrkanter. Jag kallar mig själv socialt inkapabel, jag flackar med blicken och börjar prata om avföring när jag är obekväm. Jag tror ibland att jag inte bör gå utanför dörren. Men det är den jag är. En ångestfylld söndagseftermiddag.
Kommentarer
Trackback
