inte längre ett trasigt element
Den första april 2012 skrev jag:
Jag är inte och kommer aldrig vara en rolig fredagskväll. Eller en mysig lördagsmorgon. Jag är den där ångestfyllda söndagseftermiddagen eller den där torsdagsmorgonen man bara vill spola över så att det blir fredag. Jag är ett trasigt element en kall januarinatt, bussen som alltid går sönder på morgonen. Mina knän knäcker sig när jag böjer mig ner, jag kan inte föra mig elegant, jag går in i dörrar och snubblar på dörrkanter. Jag kallar mig själv socialt inkapabel, jag flackar med blicken och börjar prata om avföring när jag är obekväm. Jag tror ibland att jag inte bör gå utanför dörren. Men det är den jag är. En ångestfylld söndagseftermiddag.
Det sista jag trodde var att någon skulle falla för den där ångestfyllda söndagseftermiddagen. Aldrig skulle någon skratta åt mina knäckande knän, aldrig skulle någon välja att frysa vid det trasiga elementet istället för det som fungerar. Men sen hände det. Jag tror fortfarande inte att det är sant. Känner mig som en fnittrig flicka. Som en elefant som studsar på rosa moln. Jag vet fortfarande inte hur, men han ser något annat helt annat än en ångestfylld söndagseftermiddag.
Kommentarer
Postat av: Josse
:):):) fina du, så glad för din skull!<3
Trackback
